Torsdag: psyk 18.00

Imorgon ska jag till en psykolog. Det är mamma och Fredrik som har sagt åt mig ett x antal gånger att gå och prata med någon utomstående. och i går kom mamma med en lapp som hon lade framför mig och sa nu ringer jag henne och bokar en tid åt dig. Inget hade jag att sätta emot så jag bara nickade med en tår rinnande ner från kinden.
Vet inte vad jag ska säga? egentligen orkar jag inte dra upp allt igen för en person som inte känner mig, och som dessutom tar en massa betalt? Man ska visst finna sin styrka i sig själv eller vad dte var mamma sa? Jag är villig att pröva allt för att alls ska bli bra igen! jag gör det för Fredrik och min skull. mest för Fredrik! Håll tummarna för att det ska gå bra!