11 månader senare

Kan det vara klart nu?
Fick ett rekommenderat brev från min, eller från vår bodelsförättare idag. Bodelningen är avklarad och besluten är fattade. Det blev en lyckligt beslut. Jag var på jobbet när jag ringde min advokat och frågad om jag kunde hämta ut brevet, eftersom att allt ska gå genom henne egentligen. Och det kunde jag, ju fortare desto bättre. Och bättre blev det. Hon berättade vad som stod och vad beslutet var som Anna Ling hade skrivit. All spänning släppte och jag började skaka och tårarna rann ner för kinderna så jag fick lov att sätta mig på lagergolvet bredvid kontoret, där chefen satt. Han såg på mig att det var något bra som hänt och gav mig en kram. Tårarna rann ännu fortare ner från kinderna nu. Nu ska allt vara över, jag understryker ska, för X kan fortfarande överklaga till tingsrätten inom 4 veckor men då kommer han troligtvis få betala alla kostnader för advokater osv. Och om jag känner X så kommer han göra det. Jag kan nästan slå vad på det. Men mina advokatkostnader kommer ju gå på en ca 30.000 och det får han ju gärna betala.
Men låt detta vara det sista brevet jag får nu, låt mig få gå vidare nu och börja ett nytt liv. Innan detta är helt över så kommer det ha gått 1 helt år utan att jag fått gått vidare. Snälla!

Känns som om jag behöver gråta mer, mina tårar behöver få komma ut. Fick inte gråta ut ordentligt när jag var på jobbet. Ville ju inte gå runt där och snurvla.

Snälla håll tummarna för mig nu!