I förra veckan fick jag mammas gamla dagböcker som hon började skriva när hon var 9 år. Jag har läst 4 st och nu är hon i 19års åldern. I den åldern träffade hon pappa, dom skilde sig för 3 år sedan. Och jag har kommit på att jag inte riktigt har kommit över det än. Tänker mycket på när vi var på sjön på somrarna eller när vi åkte upp till fjällen, eller bara frukosten på helgerna. Och ja jag vet att livet går vidare men det svider fortfarande lika mycket i hjärtat när jag tänker på det och speciellt när jag får läsa om det också. Men samtidigt så kanske jag förstår bättre varför det blev som det blev om jag fortsätter att läsa, man kanske får en förklaring?
Mamma skrev dagbok enda tills hon var runt 30+ och det är helt otroligt att hon har sparat alla dagböckerna.

1 kommentar:
du kan inte börja med att göra ögonfransförlängning? =) det vill jag ha :)
Skicka en kommentar